Stickning som terapi

Jag börjar förstå mig på mitt ständiga behov av att börja på en ny stickning. Lite samma känsla som när man började en ny skrivbok i skolan - nystart och en chans att skriva lite finare. Nu är stickningen min "mentala rensning". Efter en trist dag på jobbet med korkade förslag och många uppgivna suckar började jag på en ny stickning i går igen. Men jag gick och la mig nöjd och tänkte inte på jobbet.
Ska bara försöka fundera ut vad som kan få mig att börja avsluta saker också. För på den fronten går det mycket trögare.